Här är lite kladd av typen "Orkar inte jobba men vill rita". Det är ju Hanna Barbera-figuren Yogi Bear. Det är först på äldre dar som jag inser hur sanslöst påverkad av Hanna Barberas snygga, enkla och rasande effektiva figurdesign jag egentligen är. Jag tror det beror på att när man växte upp på 70-talet i den kommunistiska randstaten Sverige där det på sin höjd visades tecknade filmer på TV en gång i kvartalet (RIKTIGA tecknade filmer alltså, tjeckiska siluettanimationer trycktes ner i ens hals på daglig basis) så var det som att bli BRÄNNMÄRKT I HJÄRNAN när man väl FICK se nånting roligt. Det sa FRZAZZ så var ens uppfattning om vad som var bra och snyggt och fräckt cementerad. Så ungefär som Jamie Hernandez stil består av lika delar Jack Kirby och Acke består min stil av lika delar Robert Crumb, Peter Bagge och Hanna Barbera.
Enkelt uttryckt. Imorrn har jag säkert ändrat mig.
Inlägg
3 kommentarer:
Själv har jag blivit starkt påverkad av Torsten i min ungdom. Var är han? Vad gör han? Hade varit kul med en liiiten, bara liten Torsten strip. Så man kan få ro och gå vidare? Att bli fortsättad
jojo, mycket Bagge och Hanna-Barbera men rätt mycket klassiskt också.
Jo det var fest i barnabyn om något annat än de där suddsvarta rörelserna från öst som slutade 'KRAJ' eller nåt,dök upp med vidhängande brasklapp om dess fördärvlighet.
Inte för jag har lust att joina 'ny' liberalernas gnölklubb men 70 talet var ingen lek!
Minns nån 'lära för livet? Det skullebli en halvtaskig serie om man blandar det med nutid i form av KlotterKrigers i Huddinge Hill!
Skicka en kommentar