måndag 28 januari 2008

Blodpudding - Matens black metal!


Många Black Metal-band ser sin musik som en slags magisk ritual, en öppning till en annan värld. Vissa band, som t ex Watain, går steget längre och dränker inte bara ner sig själva utan även publiken i härsket grisblod på spelningarna. Allt för att sinnet skall attackeras på alla plan.
Och då måste ju blodpudding vara matens black metal. Blodpudding är kaos och föruttnelse. Är det inte själve Satans viskande röst jag förnimmer i det frasande stekoset? Inte ens mina kraftfulla spisfläktar kan ta bort stanken från själva HELVETET i första taget.

Men stek inte blodpudding då, kanske ni säger!

Men mina barn gillar det. Enkelt att laga och billigt. Barn äter ju vad som helst ändå (själv sög jag ut innehållet ur kaviartuber som liten pilt). Och precis som Black Metal är det ju faktiskt... Njutbart. Om man blundar och inte tänker på att man äter just blodpudding.

Apropå Watain kom de för övrigt ut med den strålande skivan Sworn to the dark förra året. Det låter kallt, ondskefullt och fruktansvärt men har det där halva kryddmåttet gammal hederlig RAHWK jag tycker Black Metal skall innehålla för att vara intressant. Jag hittade skivan på årets CD-rea så passa på att hugga denna onda plastbit för under hundringen du också.

Och jag är medveten om att Watain och de flesta andra Black Metal-utövare hatar såna som mig. Dilletanter som har noll förankring i livsstilen och som inte bryr sig ett dugg om Satan men som gillar musiken. Håhåjaja. Sånt är livet.

9 kommentarer:

Svensson sa...

Blodpudding minsann, har inte ätit det på år och dag. Men man åt det ofta som barn, gillade det rentav: matig biffkaka, mättande mjöldryga. Och lingonsylt för den sant svenska smakbrytningen.

Väntar dock på någon rolig teckning av dig, någon hjärtevärmande bild av livet på våra gator och torg, kul bilder som tenderar att stanna. Typ porrfarbrorn, musikanterna, ja du vet...

Repoman sa...

Skrutt asså, nu kommer jag aldrig kunna äta blodpudding mer.
Hårdrocksmat ger jag inte mycket för.

Håller i övrigt med svensson. Mer knasiga gubbar! Lingonplockarsällskapet i Larson var skoj. Mer sånt!

Johan Wanloo sa...

Hjärtevärmande?

Jag är rädd att du läser fel blogg. Det här handlar om egouppblåsning, sparkar snett nedåt och hyllande av färgglatt skräp.

Sen säger jag vänligt men bestämt nej till alla former av önskningar. Det har jag nog av i "jobbet".

Men njut och förbluffas av det som dyker upp.

Anonym sa...

Vi I Hofors Underground Black Metal-klubb gillar dig:)

johan sa...

Grabbarna i Watain har säkerligen överseende! Rejält röj på den skivan, annars kom det fan inte mycket bra förra året. Skulle vara Wasp då. Eller vassp som Sievert Öholm säger.

Johan Wanloo sa...

Watain-plattan bara växer. W.A.S.P likaså

Men jag gillade Behemoth´s senaste också. Och jag vet att det är lika fräckt att gilla Dimmu Borgir som att gilla Hammerfall men jag gillade "In Sorte DIaboli" som fan.

Och vad gäller "vanlig" metal var ju nya Candlemass och Symphony X hur bra som helst också.

Svensson sa...

"Hjärtevärmande" är ett dubiöst ord i dessa pomo-tider, kan både uppfattas ironiskt eller allvarligt, jag vet knappt själv vad jag menar längre...

Nåväl, ingen press på "kul bild"-leverans. Men apropå ditt senaste inlägg om januari får man väl säga håll ut, nu har vi passerat midvinter, jo det är skiftet januari/februari, Kyndelsmäss heter det idag. Bonden skulle ha hälften foder kvar till den helgen, då skulle det räcka...

Tänker länka "Blorg" på min blogg...

Peter sa...

mitt egna black metal-band har precis signat och kommer snart skutta in i studion och tåta ihop en fullängdare. tyvärr skulle nog snubbar (likt watain/niefelheim) som är lite för true för sitt eget bästa mörda oss också. vi har inte ens långt hår :P
www.myspace.com/theuglysweden

Anonym sa...

Jag gillar Satan, men har svårt för musiken...